Ibland känns det som att jag aldrig blir riktigt riktigt nöjd! I lördags så vann Tuva hoppklass 2 och fick en pinne, Jipppiii det var ju ett av helgens mål eller??? Jo roligt att vi fick pinnen och att hon vann, men loppet i sig var jättedåligt, vi fick en massa snurrar och det blev panikhandling sista halvan av loppet, så det kändes inte bra. Typiskt mig alltså, istället för att glädjas utav vinsten så letar jag fel... Brukar försöka hitta det bra också när det gått dåligt men har alltid den där lilla gnagande känslan av "onöjdhet" (bra ord va)

På söndag fick vi testa helgens satta huvudmål, inte hoppa gungan, och den satt som en smäck, MEN då diskade vi oss på ett annat ställe och jag kunde inte riktigt glädjas helt åt att det fungerade....

Hopploppen blev sedan ett annat irritationsmoment där det var så nära så nära men ändå fungerade det inte och pinnarna uteblev.

1 pinne och en riktigt bra gunga fick vi i helgen! Läser man helgens mål från fredagen så borde jag ju vara jättenöjd!!! Men mycket vill ha mer och det är väl jag i ett nötskal! eller är det så att jag omedvetet har lagt ribban ännu lite högre och egentligen har högre mål. Högre mål har jag ju så klart men jag är ju realist och inser att jag med största sannolikhet inte kommer ta 5 pinnar av 5 möjliga en helg, men har jag det ändå omedvetet som mål eller varför blir jag aldrig nöjd?

Tål att tänkas på och något jag behöver förändra, för det är inte roligt att alltid känna ett litet litet misslyckande.