Oj, nu blev det en lång blogg paus igen. Sist var vi påväg till Nordmaling ytterligare en gång, otaggad och inte alls sugen :) Kan väl inte säga att jag någonsin blev så jättetaggad, Donna gick sådär ingen riktig fart och ett lopp slog hon i andra hindret rejält och sedan gick hon i princip runt... Nä inga topplopp! Men ändå var det SÅ himla värt att åka dit. Husse och Lava klarade nämligen målet med resan, SM-pinne i hopp och därmed klar för SM 2013!!! Åhhh så spännande det var. De hade startnr 10 och var dom första som kom i mål felfria, sedan började väntandet. Kändes lite taskigt när man inom sig jublade när andra ekipage rev eller diskade sig men ibland får man faktiskt göra så    Blev tillslut en tredjeplats med SM-pinne. Hade verkligen inte trott detta när säsongen började och Lava travade runt banorna, men nu i slutet av sommaren har hon börjat gå mycket bättre och ännu bättre kan hon. Så nu ska jag piska på dem lite så det blir lite träning gjord!

Tuva har också hunnit med att gå prov. Vi var med på jaktprovet i Luleå och det var riktigt roligt trots det kassa vädret. Det hade regnat 3 veckor i rad och markerna var dränkta. Vi hade startnr 6 av 7 och fick alltså se nästan alla innan det var vår tur. I början var Tuva lite låg och tyckte det var jobbigt med alla andra hundar som gick så tätt inpå, men så fort dom började skjuta åkte svansen upp och började fara som en propeller resten av dagen. När det äntligen var våran tur efter ca 2,5 timme så var jag Tuva på G, man riktigt såg hur laddad hon var. Trodde jag skulle få startskall men jag var bara jättelugn och tittade inte på henne utan satte bara igång henne. Hon tittade mycket på mig i början men sedan började hon gå mycket bättre och kom in i det. Jag var inte ett dugg nervös, vilket jag tycker är konstigt men det kändes verkligen bara som när vi är där och tränar. Kanske för att jag hunnit se dom andra och då insåg att de inte var bättre än oss utan på samma nivå eller till och med sämre. Jag jämför ju oss hela tiden med Anneli och Ila som har kommit en bra bit längre än oss, men det är ju bara dom jag har sett tidigare så när jag såg alla andra så kändes det inte alls så jobbigt. Tuva skötte sig riktigt bra men tyvärr så fungerar ju inte apporteringen och då blir det inget godkänt resultat även om vi fick toppbetyg på resten! Så hem och träna apportering med vilt för jag har äntligen fått det att fungera med dummies. Tuva tog upp rapphönan så det är inte så långt borta ändå. Synd att säsongen nu är slut, men med apporteringsträning under vintern hoppas jag att vi är mer förberedda för nästa säsong och kan fokusera på söket mer.

Efter jaktprovet har vi tagit det lite lugnt och jag har upptagit min egen träning samt att vi har hunnit med något agilitypass. Donna har opererat bort en juvertumör och idag ska vi tillbaka på kontroll för att se så allt läkt ok, vi väntar fortfarande på svar från labbet om det är en godartad eller elakartad tumör så det känns lite oroligt  

Har anmält alla hundarna till Piteå och om Donna bara känns ok så får hon också starta då, karensen hinner precis gå ut. Men just nu vill jag bara ha labbsvaret.

I veckan har jag kört hårt med Tuvas jaktträning. Vi har gått fält och jag har försökt analysera när hon får sina små startskall och när hon inte får det. När hon börjar titta på mig och slutar söka och när hon söker bra. Har börjat se ett litet litet mönster så nu jobbar vi med det. Igår fick vi faktiskt till ett riktigt bra sök, men några små "skrik" kom det tyvärr.

Sedan nöter vi på med apporteringen, två pass om dagen! Har ju börjat om från början att hon ska sitta och hålla apporten i munnen, det är ju de hon tycker är svårt. Hon har ganska mjukt grepp så när vi tar tyngre dummies så håller hon inte i dem så de liksom glider ur munnen på henne. Träapporten går hur bra som helst och de mindre dummiesarna går ganska bra men nu har jag avancerat till de större lite hårdare dummiesarna på 500g, de är inte så roliga tycker Tuva. Men vi ger oss inte. Har tränat lite markeringar också och då tänkt att det inte är hela världen om hon tar dem eller inte men nu har hon tagit dummisarna varje gång så mitt nötande börjar ge resultat, problemet är bara avlämningarna. Ibland kommer hon ca 2 m ifrån mig och släpper den, ibland kommer hon bara halvvägs, släpper den och vill ut och söka på nytt. Det är ju så himla frustrerande när hon hemma går och bär på grejjer hela dagarna, fast då är det ju små mjuka lätta saker som sockar, mjukisdjur mm.

Funderar på att lägga en dummy vid ytterdörren och ge den varje gång jag kommer hem från jobbet för då vill hon alltid gå omkring och bära på något. Vet inte om det hjälper för apporteringen men det kan ju inte skada iallafall.

Agility har det inte blivit så mycket tränat, ett pass har jag kört med Tuva och Donna. Båda fick träna kontaktfält i en lättare bana som man fick upp mycket fart på. Fungerade riktigt bra med båda, fast Tuva ska jag nog hårdträna under vintern så hon stannar kvar även om jag springer förbi, för nu stannar hon bara om jag stannar och ibland skulle jag behöva lite försprång :)

Nåja det får bli ett vinterprojekt för igår kom snön, nu tror jag inte den kommer stanna men kallt och blött är det så inte så roligt att träna.

Nu ska jag jobba lite innan vi återigen åker till Nordmaling. Kan säga att jag inte är laddad för fem öre. Massor av regn utlovat hela helgen och tävlingen flyttad till grusplan. Bra i och för sig att det kör på grus eftersom gräsplanen är en sjö pch det nog hade varit en stor skaderisk men varken Donna eller Lava går särskilt bra på en lerig grusplan. Men den här gången är det faktiskt Mike som vill åka, jag hade nog hellre stannat hemma. Ska försöka peppa upp mig och så ska jag och Donna köra järnet, vi hoppas på snabba banor med några svårigheter där de snabba hundarna kör bort sig    Känns som att när Tuva kommer upp i trean så kommer det antingen vara en Donna bana eller en Tuva bana, de är som varandras motsatser ibland.

Trevlig helg!

Ibland känns det som att jag aldrig blir riktigt riktigt nöjd! I lördags så vann Tuva hoppklass 2 och fick en pinne, Jipppiii det var ju ett av helgens mål eller??? Jo roligt att vi fick pinnen och att hon vann, men loppet i sig var jättedåligt, vi fick en massa snurrar och det blev panikhandling sista halvan av loppet, så det kändes inte bra. Typiskt mig alltså, istället för att glädjas utav vinsten så letar jag fel... Brukar försöka hitta det bra också när det gått dåligt men har alltid den där lilla gnagande känslan av "onöjdhet" (bra ord va)

På söndag fick vi testa helgens satta huvudmål, inte hoppa gungan, och den satt som en smäck, MEN då diskade vi oss på ett annat ställe och jag kunde inte riktigt glädjas helt åt att det fungerade....

Hopploppen blev sedan ett annat irritationsmoment där det var så nära så nära men ändå fungerade det inte och pinnarna uteblev.

1 pinne och en riktigt bra gunga fick vi i helgen! Läser man helgens mål från fredagen så borde jag ju vara jättenöjd!!! Men mycket vill ha mer och det är väl jag i ett nötskal! eller är det så att jag omedvetet har lagt ribban ännu lite högre och egentligen har högre mål. Högre mål har jag ju så klart men jag är ju realist och inser att jag med största sannolikhet inte kommer ta 5 pinnar av 5 möjliga en helg, men har jag det ändå omedvetet som mål eller varför blir jag aldrig nöjd?

Tål att tänkas på och något jag behöver förändra, för det är inte roligt att alltid känna ett litet litet misslyckande.

Strax dags att ratta bilen mot Nordmaling, jag och Tuva åker tillsammans med Lina, Kick och Viggo för säsongens sista tävling. Eller rättare sagt sista tävlingen för Tuva, för nästa helg blir det ännu en tur till Nordmaling men då är det klass 3.

Mitt mål för helgen är först och främst: att Tuva ska STANNA på gungan!!!! Är så less när hon flyger som stålmannen på tävling när det går bra på träning. Sedan har vi som mål att ta minst 1 pinne, helst två.

Så håll tummar och tår!

Har kört lite fält med Tuva igen och nu vittrade jag in ett område med en dummy med vingar runt, sedan lämnade jag dummien i slutet. Gick ganska bra men jag tycker inte att hon söker särskilt noggrant, hade nog kunnat sitta många fåglar och trycka som hon susar förbi. Men nu hade hon iallafall nosen i backen större delen av tiden. Dock var det svårt att hålla henne till sökmönstret ju närmare vingen vi kom, hon ville dra rakt ut. Men hon lyssnar bra så jag tog om och körde ut henne. Ska nog prova några sådana sök till innan vi utvärderar.

Efteråt tränade jag lite apportering men det var ingen bra idé, hon har ju lite svårt med apporteringen, både att gripa och att komma tillbaka med den. Hon vill gärna börja riva i fjädrarna så man får säga till henne. Sedan när hon ska komma med den drar hon iväg och släpper den man ryter till. Ahhh inte lätt. Har iallafall börjat helt om med apporteringen hemma inomhus och borde egentligen inte ha testat detta än. Har äntligen gått ett litet genombrott så kanske kanske får vi till apporteringen tillslut. Men då får jag sluta med mina dumheter och gå alldeles för fort fram.

Men en sak som var bra var att hon fick gå och bära vingen hela vägen tillbaka när hon gick i koppel. I början ville hon gå så långt från mig som möjligt men jag korrigerade bara lite och så gick hon fint. Hon är lite egennyttig om sina grejer :)

Förutom fält och apportering har vi kört lite agilityträning också, här fokuserar vi på gungan i fart eftersom jag inte får den att fungera. På de två senaste tävlingarna har hon gjort stålmannen, dvs haft fullfart och flygit av den innan den hinner gå i backen. Har en teori om att hon ännu inte riktigt kan särskilja den från bommen men vi nöter på och hoppas det ska fungera till helgen.

Min egen träning har jag börjat lite grann med och efter intervallträningen i sandtaget fick jag en enorm träningsvärk så igår tog jag en joggingtur på 5 km för att mjuka upp kroppen lite och avslutade med en ordentlig streching. Det verkar ha hjälpt litegrann så idag känns det helt ok. Så bara därför tänkte jag testa Robert Kronbergs senaste program i fitness tidningen ikväll. Kanske kan det vara något för nästa måndagsträning, ska testa och se.

PS. Idag ligger det snö på dundrets toppar :(

Igår var det träning med agilitygänget fast nu var det vi mattar som skulle plågas lite. Lina höll i denna måndagsträning och vi körde intervaller i ett sandtag och varvade med bla benböj, utfall och upphopp. Det känns i benen idag men en skön känsla är det. Nu jäklar måste jag hålla i gång träningen.

Hundarna fick inte så mycket träning igår, det blev bad istället så nu luktar dom gott. Tuva fick sina apporteringspass, försöker köra minst två gånger om dagen men vi har fastnat lite. Vill ha en säkrare apportering, som det är nu tar hon de svåra apporterna men skiter i dom lätta. Så vi har gått tillbaka till ruta ett och ska ta det från början. Borde ju inte vara så svårt, hon springer ju omkring med grejer i munnen hela dagarna.

Nu jobba lite och vila mina stackars ben :)

Det blev ingen brukstävling med Donna, våran jaktträning blev flyttad till lördag-söndag då det regnade så mycket i fredags. Men det kändes inte som någon förlust och jag tror Donna hade lika roligt hemma med husse.

Jag och Tuva åkte iallafall till Luleå och tränade där på lördag eftermiddag. Kändes väl sådär, hon vill som inte söka så mycket utan kollar mest efter matte coh lite startskall kommer det här och där också. När vi gått ca 1,5 timme så kom Hans och vi fick lite hjälp. Han tog fram en rapphöna som Tuva fick nosa på och som han sedan lade ut på åkern. Jag släppte Tuva på den så hon fick stöta upp den. Hon blir lite osäker när den flyger upp, men förhoppningsvis släpper det när hon gjort det nog många gånger och det kan även vara en liten fördel längre fram då jag kan få stadgan lite lättare. Sedan fick både Tuva och Ila gå och söka samtidigt efter rapphönan som bara flög en bit och sedan fanns någonstans på åkern. Nu när Hans var med gick hon plötsligt mycket bättre och hade näsan i backen och sökte, jag gjorde ju likadant vad är skillnaden??? Vi sökte av marken och plötsligt sticker Ila med en väldig fart och tjoffs flög det upp två fasaner. Hon drog efter och tjöt av iver och Anneli slet sitt hår. Nåja vi fick lite tips och råd och så fick Tuva gå in i fasan hänget för att riktigt få viltkontakt. Kvällen avslutades sedan hos Casa Anneli med mat och en underbar kladdkaka med mashmallows och hallon. Mums!!!

Söndag så skulle vi gå själva och fick tips om att det är bäst kring lunch, så vi tog lite sovmorgon och sedan åkte vi dit. Vi började med att byta förare, så jag stannade kvar vid bilen medan Anneli och Tuva gick ner på åkern, men Tuva hade varit lite fundersam och kollat lite bakåt efter mig och sedan kollat på Anneli så det fungerade väl inte som tänkt. Jag provade sedan köra med Ila men hon var också lite ofokuserad, hade fått syn på Anneli där bak och sedan lyssnade hon inte så bra på mig utan blev väldigt vid. Så vi bytte tillbaka hund. Gick inte desto bättre det heller. Tuva sprang bara och tittade på mig och då söker hon ju inte, några korta bitar gjorde hon det bra men man blev så irriterad och började misströsta lite. Sedan skulle vi avsluta i skogen och där gick det väl lite bättre. Som avslutning gick vi till rapphönsburen och tänkte att de får ha den lukten i näsan när vi skulle sluta. Då såg vi flera fasaner som sprang iväg så vi släppte på Tuva som då började söka som bara den. Hon stötte upp en fasan men det fanns fler. I min iver när hon sökte så bra så snubblade jag och ramlade huvudstupa rakt i brännässlor, så fick blåsor hela armarna och knät. Allt står man då ut med för dom där hundarna.

Det kändes iallafall bra att få avsluta med ett bra sök och kanske kan hon ha kvar den känslan. Känns bara lite trist att jag inte kan träna kontinuerligt på viltrikt område. Det blir för långt mellan gångerna. Men nu ska vi fortsätta med apporteringsträningen och försöka dutta in ett område med vilt lukt och se om söket blir bättre.

Avslutar med en bild på Tuva och hennes jaktkompis Ila  

Varit och gått fält med Tuva igen och kanske kanske har vi kommit ett steg i rätt riktning. Återstår att se efter några fler träningspass. Har ju inte fått henne att riktigt förstå vad vi håller på med och vad som förväntas av henne. Därför har det blivit hopp och studs med skall, inte direkt vad man vill ha i fågelskogen :)

Men igår gick det bättre, hoppas hoppas att det blir träning i luleå idag så vi får ännu en knuff i rätt riktning. Oväder är utlovat men såhär 25mil bort har vi ok väder iallafall. Har även kört lite hårt med apporteringen men där står vi mest och stampar. Nu tar hon de flesta gångerna men det är avlämningarna som inte fungerar, hon springer gärna en runda förbi mig och om jag ryter till så släpper hon. Har kört mycket inkallning utan apport i munnen men då är det inget problem.... Sliter mitt hår!!!

Donna fick gå sitt fjärde spår det här året, vi kan ju inte precis anklagas för att överträna inför tävlingen på söndag. Hon har lite bråttom men förhoppningsvis får vi med alla apporterna. Budföringen däremot gick inte alls. Har haft problem med att hon tjuvstartar från både mig och mottagaren men nu när jag sa marsch stack hon fullfart 90 grader och började nosa i backen. Jag misstänker att det ligger tonvis med godis på planen då det pågår en valpkurs och en allmänlydnadskurs och med en dammsugare till hund är det inte lätt. Hon SKA klara av den störningen men då måste man ju träna också vilket vi inte har gjort. Har lagt prio på Tuvas agilityträning i stället. Så inte alls peppad, vi får se på söndag om det blir start eller inte.