Jag har aldrig varit någon långlöpare men nu jäklar håller jag på att omprogrammera min hjärna och jag tror det börjar lyckas.   

Jag tycker det är lite roligt att jogga eller iallafall inte outhärdligt. Idag var vi på en 8km runda och det kändes lätt, det är nu våran korta lätta runda... Förr var det ett långpass för mig. Det är roligt när man börjar se resultat och när det äntligen börjar lossna lite. Fort går det inte men det är inte huvudsaken just nu.

I helgen var vi på våran första "nya långtur" ca 12km och det gick över förväntan, lite tung i benen sista km men inte alltför jobbigt. Det går framåt, kanske kan vi springa 30km i september utan att dö.   

Donna har fått hänga med på de flesta passen så även hon kommer att ha lite kondis till sommaren. När Lava är fit for fight igen får hon också följa med, men än så länge är det koppelpromenader som gäller. Tuva, ja hon har fått börja gå lösa promenader på skoterspåren här hemma. Matte måste bygga lite förtroende igen innan jag vågar ha med henne lös på okända ställen.   Pratade med Lasse igår (Tuvas uppfödare) och fick peppande ord och även han rådde mig att ha henne lös så mycket som möjligt. Det som hände var mest troligt en engångsgrej och jag måste mentalt släppa det. Jobbar på det men det är inte så lätt...