De senaste dagarna har mitt humör verkligen pendlat lite hit och dit. Allt för lite agility. Är man agilitynörd eller vad?

Först var jag orolig för det verkade som att jag skulle bli nästan själv och skotta grus i agilitylokalen, fick spendera mycket tid på att ragga folk, så humöret var inte på topp. Sedan när det kom hur många som helst och hjälpte till så var jag på ett strålande humör. Tänk vilket engagemang. Det var roligt att se och jag var oändligt tacksam.

Humöret var på topp, nu ska vi äntligen få börja träna. Allt jobb och tjorv som varit innan med att få tag i lokal, grus, lastbil, traktor, folk samt samordna allt mm glömde man bort. Nu var det ju äntligen fixat.

Nä då är det alltid någon/några som har nåt att invända, blir så less och det var väldigt nära att jag där och då slutade i agilitysektionen. Det känns inte roligt längre. Men så pratade jag med pappa och han är klok han :) Man ska inte hänga upp sig för mycket på andra. Sedan hade vi möte med agilitysektionen på kvällen och då kändes allt mycket bättre. Det var riktigt roligt igen.

Samtidigt har jag på allvar funderat det senaste dagarna på om jag kanske ska ta en paus från allt klubbarbete och satsa helt på min egen träning istället, vara lite egoistisk och tänka på mig själv och mina hundar i första hand. Jag är helt enkelt jävligt less nu och det är inte ens högsäsong.

Nu usch nu blev det ett väldigt gnälligt och tråkigt inlägg.

Idag ska vi iallafall och flytta lite hinder till lokalen så nästa vecka drar träningen igång. KUL! Då blir det bara positiva inlägg här. Jag lovar :)