Ja nu är jag verkligen tillbaka i verkligheten igen, dvs tillbaka på jobbet. Vaknade redan 2,30 i natt och har sedan legat och små sovit till ca 5 då klev både jag och Mike upp. Så vi har hunnit fika framför tv'n och tagit det lugnt ett tag innan jobbet. Ganska skönt faktiskt. Men nu börjar tröttheten slå till och jag har inte ens gjort halv min arbetsdag ännu.

Förstår inte varför det var så trögt att ändra tiden denna gång. Har aldrig varit med om att det tagit så här lång tid att fixa tidsomställningen. Kanske är det för att jag känner mig lite småkrasslig eller är det för att jag håller på att bli gammal eller vad är det frågan om?

Igår kände jag mig faktiskt ganska pigg i några timmar så då tog jag tag i hundarnas lydnadsträning. Det var ju lite kallt -17 så det blev bara två korta pass. Lava tränade vi som vanligt fritt följ och stegförflyttningar och så tränade vi lite sitt stanna kvar och inkallning. Det gick bra, men nu måste jag försöka utöka sträckan vi går fritt följ. Hon har bra position när jag bara tar nåt steg, men så fort jag går lite längre så hamnar hon alldeles för långt fram. Men annars är hon riktigt rolig att träna.

Men Donna körde vi lite frittfölj, där gick det inte lika bra, hon var okoncentrerad och hade dålig position. Sedan försökte jag även träna lite ingångar men hon vill hela tiden hoppa upp på mig. Sen provade för första gången rutan, eller ett första steg till vad som sedan ska bli rutan.

Mer än så hann vi inte innan Matte började frysa. Idag tror jag vi tar ett till kort träningspass efter jobbet. Det var -21 på  morgonen och dom har lovat så kallt framöver så det får bli många korta pass istället och klickern lämnar vi hemma  det är alldeles för kallt för den.

Har suttit och kollat tävlingskalendern också och planerat lite...

Ev. kommer jag att försöka starta Lava på ett lydnadsprov i maj och kanske satsa på appellspår med Donna istället för lydnadsprov. Men varje år säger jag att jag ska satsa lite på bruks och lydnad men tiden räcker aldrig till och när agilityhindrena kommer ut så faller min motivation för dessa grenar.

Vi får väl se hur det blir i år.

Nu väntar jag på lunchen, håller på att hungra ihjäl.